Alla har något som gör en speciell.
Tror det har skett någon slags explodering av tankar inne i mitt huvud den senaste tiden. Kan inte sluta tänka på saker. Det startar då jag vaknar och slutar inte förens jag sluter ögonen och somnar. Visst är det bra med lite tänk då och då. Men just på kvällen när man ska försöka sova är det ganska jobbigt. Just idag när jag hade musik på elevens val tillsammans med några tjejer i klassen fick jag en riktig tankeställare, en ganska jobbig. Lyssnade på en tjej som verkligen kunde sjunga. Det lät inte bara bra, utan riktigt bra! Och självklart blir man så djupt förtvivlad då man önska man själv kunde leverera lika bra. Själv har jag sjungit sen jag var en liten plutt. Det började när jag i första klass då man gick på en liten kör. Då var det mest kyrklåtar och sånt som man skulle sjunga i kyrkan. Sedan ju äldre jag blivit har det varit någon gång man på en avslutning valt att sjunga duett med en kompis och för bara ett år sedan tog jag modet till att sjunga på skolavslutningen, solo. Men just idag när jag sjöng tillsammans med ett par tjejer kände jag verkligen "detta är inget speciellt", det lät inte ens bra Julia.. Skulle kunna kapa av en arm för att ha en vacker röst, en alldeles egen speciell röst.
